mid year

Hallå där. 
tänkte väll bara skriva av mig lite. (för att alla vill att jag ska skriva mer)
Nu har halva tiden gått, känns så himla sjukt. Vill åka hem samtidigt som jag vill stanna kvar här. Det är svårt. Har så mycket kvar jag vill göra här, saker jag vill uppleva, nya människor att träffa, personer att bli bättre kompis med, saker att göra. Men samtidigt vill jag också hem till de personer jag inte sett på 5 månader, krama mamma, prata med bästisarna, gå på promenader runt mälarhöjden, se min bror ta studenten, vara i ett sommarvarmt Stockholm. Och jag vet att jag kommer göra alla dom där sakerna så småningom, men det är ändå svårt att inte längta efter det. 
 
Är så jävla mycket känslor man känner hela tiden, & bägaren tippar över om man får ett brev av någon fin, för då börjar man storgråta, eller om världens finaste kompis skickar en fädelsedagshälsning & säger att "du kommer klara det här Frida, det vet jag".
 
& det är klart jag gör det. 5 månader kvar i USA!!! 
Ser så mycket fram emot den här delen av utbytesåret, man har kompisar, bra förhållande med sin värdfamilj, mindre homesickness, prom, track, Hawaii osvosv. Ska bli så himlans kul. 
 
Just nu är allt lite segt, men det förväntade jag mig pga jag spelar ingen sport just nu. De enda sporterna som man kan välja mellan på vintern är  basket och competitive cheer. Kände inte riktigt för någon av dom så istället spenderar jag mer tid med familjen och läser en massa och ritar. like a tru nerd :))) 
Sen kommer allt igång mer i början av Mars, då börjar utesporterna, det är prom och resor och jaddajadda. 
Och sen vips som det är kommer jag vara hemma, tror det kommer gå så himla snabbt, vilket är sorgligt. Så nu ska jag bara göra det bästa av året som finns kvar.
min bästis Melanie här, hon är bäst och vet inte vad jag skulle göra utan henne. 
 
Hoppas ni alla mår bra där borta <3333
 

När man släpper taget tar man steget

 
Wow vad jag saknar sommar och alla fina människor hemma i Sverige. 
Och shit vad man uppskattar det liv man hade i Sverige och människorna man håller kärt nu. Nu när dom inte är här ser man vilket hål man skapade när man lämnade dom.
 
Jag vill egentligen bara vara stark på
på bloggen och inte visa det negativa med utbytesåret, för att det var mitt eget beslut att komma hit och jag som måste hantera det svåra och jobbiga som hör till. Men det känns ju inte helt rätt att skriva allt som rosenblad och rosa
moln när man lämnat hela sitt liv för att komma hit. 
 
Man mår sämre vissa dagar och saknar alla så det gör ont sen så finns det vissa dagar då man är så himla glad att man är här. Och jag tycker det är okej, för det positiva kommer väga upp det negativa så mycket, för man får ut så mycket av det. 
 
Jag är egentligen bara trött på att alla ska romantisera precis allting på sociala medier, och att någon annans instagramprofil eller blogg ska få en annan att må dåligt pga en inte har lika glittrande perfekt liv, men så är det ju inte egentligen.
Egentligen hatar man lunch för att man inte har några bra vänner att sitta med, och träningen är inte rolig för att du är sämre än alla andra, och du saknar dina föräldrar för dom är det bästa som finns. 
 
Men det det är okej.
 
 
 

RSS 2.0